Dagen efter.

Festen igår var wicked, det spelades musik från 1980-1992, gamla godingar som "Tommy tycker om mig". Tillslut stod vi inte ut længre, Jarl plugade in sin Ipod till høgtalarna och vi svenskar kune andas igen. Nu sitter jag på jobbet jag var tvungen att gå hit och kolla om jag jobbar imorn. Det gør jag inte.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0